Kappo!

Sista dagarna med Kasper. 

Mor o Far kom en dag tidigare än planerat. Det fina vädret fortsatte en dag till, och vi gav oss ut på skogsutflykt (kanske Ejes första till fots?)

Det som jag planerat som en lätt promenad på 700m på fin stig blev istället skogsvandring stora delar av vägen, där vi fick bära både hund o barn o vagn (nästan). Undrar hur de tänker göra med det? Det är väg till ett fornminne, vet inte om man får demolera sånt hur som helst.

Fram kom vi i alla fall, o det var väldigt skönt i lä!

Dessutom hittade vi äntligen leverpastejgruvan vi letat efter i alla år (enligt K)

Barnet tyckte det var helt ok i skogen, lite svårt att gå bara.

Framåt eftermiddan gjorde några av oss en lite utflykt till, men det tyckte inte K var roligt, förmodligen var det för stort och ogreppbart. Holmen har ju annars varit ett favoritställe :(

K fick vara nerbäddad i bilen så gick vi andra på upptäcksfärd.

"Fior" - fyr snappade han direkt, och var mycket förundrad över en så stor lampa.

Sista dagen.

Nästan det värsta jag varit med om. Bästa vovven, min allra finaste vän, som jag levt med hela mitt vuxna liv. Innan jag träffade T var det han o jag, men han blev väldigt glad när T kom in i vårt liv, han trivdes med att ha en större flock. Nu är han borta, och han tog en stor del av våra hjärtan och hemmets själ med sig.

Vi hjäptes åt att begrava honom och släpa fram sten.

Det blev fint i alla fall, ska plantera flocknäva sen.

Men det känns för jädra eländigt att han ska ligga där alldeles ensam och inte få komma in till oss :(