Skrutthunden

K hävdar var dag att han är döende om han inte får sitt lammöra tillräckligt snabbt.

Men det är mest bara skrutt med honom :(

Artrosen har blivit värre, trots hög dos smärtstillande har han fortfarande rejält ont vid börjprov, på alla benen, inte bara ett som det varit innan.

Han har fått kronisk keratit med ödem på ögonen, ingen fara just nu, men han kommer att bli blind på sikt, o vi ögondroppar honom för att försöka undvika hornhinnesår.

Blåsljud på hjärtat, han har sin jobbiga hosta oftare nu för att han samlar på sig vatten i lungorna.

Nästan döv har han ju varit ett tag, o han drar sig undan under soffan en hel del.

Så det är väl bara att konstatera att det inte är jättelångt kvar, det börjar väl luta åt att det mest är för vår skull vi har honom kvar, han ska ju inte ha det så här. Samtidigt ser vi inte mycket av det i vardagen, han får fortfarande små ryck av taxfnatt, han far ikring ibland och verkar tycka att det är roligt att va med mig på jobb, han viftar en hel del på svansen när han kommer ur bilen o är på väg nånstans. Men, man vill ju inte inse :( Min lille skrutt som varit med mig sen Ultunatiden, känns som hela livet.